Stadsdelsträdgård / Community garden

Stadsdelsträdgårdar för gemenskap och odling

Av Marie Larsson (Marie.Larsson@ltj.slu.se)

Den politiska fokuseringen på hållbar utveckling har blivit alltmer intensiv sedan hösten 2006, då debatten om klimatförändringen tog fart. Det saknas dock en fokusering på hur vi kan uppnå hållbar utveckling. Ett hållbart samhälle kan inte ensidigt planeras fram ur ett expert- och myndighetsperspektiv, det måste också få växa fram underifrån – från medborgarna själva.

Gapet mellan styrande samhällskrafter och medborgare är stort, liksom det är stor skillnad mellan uttänkta, abstrakta system och konkret handling. Det är skillnad på regler som införs uppifrån och på normer som växt fram spontant och därmed har en förankring bland dem som berörs. Medborgarnas handlingsinitiativ, engagemang och erfarenheter är starkt förbisedda i dagens samhällsplanering. Likaså är människors behov av att vara kreativa och skapande i sin närmiljö förbisett i stadsplaneringen.

För att kunna ta tillvara den potential som finns i invånarnas engagemang måste den kreativa processen släppas fri. En viktig uppgift för planerare och förvaltare är att skapa möjligheter. Det handlar inte längre om att förse medborgarna med färdiga miljöer, utan att lämna plats för människans kreativa förmåga. Ett sätt att ta tillvara människors skapande förmåga är att ge plats för stadsdelsträdgårdar, som kan fungera som experimentverkstäder där man kan prova och utveckla nya handlingsmönster i riktning mot långsiktig hållbarhet, såväl social som ekologisk. Stadsdelsträdgårdar är självorganiserade trädgårdar i det offentliga rummet. Att de är självorganiserade betyder att de har initierats och förverkligats ”underifrån”, det vill säga av stadsdelens invånare själva.

Det offentliga rummet har en viktig roll som potentiell resurs för självorganiserade initiativ och plats där stadens invånare kan förverkliga sina idéer och verksamheter. Detta behöver inte betyda en inskränkning av offentligheten i rummet, snarare tvärtom. Det offentliga rummet kan till och med göras mer offentligt och tillgängligt om det bedrivs kreativ verksamhet där – som till exempel i en stadsdelsträdgård. Invånarna kan få större möjlighet att påverka och delta än om det var en traditionell kommunal park.

En stadsdelsträdgård är alltid självorganiserad – den har initierats och förverkligats av stadsdelens invånare själva. I en sådan trädgård är kommunen minimalt involverad och har lämnat ansvaret att anlägga, bruka och förvalta platsen till medborgarna. Stadsdelsträdgården är en mötesplats och samlingspunkt i det offentliga rummet, öppen och tillgänglig för alla som vill vistas där. Det är en plats där människor möts, träffas och gemensamt brukar marken.

I stadsdelsträdgården är det legitimt för invånarna att ta rummet i besittning och använda det på ett friare sätt. Det är tillåtet att påverka och tillsammans med andra forma platsen. I stadsdelsträdgården har medborgarna en större bestämmanderätt över användningen och sätten att bruka än vad dominerande regler och normer anger att man får lov att göra i det offentliga rummet. Dessa miljöer, präglade av självorganiserade invånare, blir komplement till kommunalt planerade och anlagda parker, torg och andra utemiljöer. Det handlar snarare om kopplingar och samverkan än om motsättningar dem emellan.

När människor får möjlighet att skapa och odla växer förståelsen för kretslopp och ekologins förutsättningar. Att odla ekologiskt är ett sätt att försöka förstå ekosystemet. Stadsdelsträdgården blir en plats där stadsborna kan återupprätta en direkt kontakt med jorden, odlingen, kretsloppet och livets förutsättningar.

Stadsdelsträdgårdar kan fungera som en motbild till konsumtionssamhället genom att visa en annan verklighet. I stadsdelsträdgården prioriteras rummets bruksvärde framför dess bytesvärde. Trädgårdarna och deras brukare bidrar till att sprida kunskapen om ekologin i staden och om samspelet mellan människa, plats och den bördiga jorden.

Den sociala gemenskapen är det främsta motivet till att engagera sig i den självorganiserade trädgården. En gemenskap som förstärks av att brukarna har ett gemensamt ansvar och tillsammans bestämmer hur trädgården ska se ut, användas, skötas och utvecklas.

En stadsdelsträdgård är en resurs och en tillgång i stadsdelen. Där kan människor mötas oavsett bakgrund, ålder, etnisk, religiös eller social tillhörighet.

Länk till avhandlingen:

Stadsdelsträdgård – Plats för gemenskap och kreativa processer